självbiografi ?
ser att de är många som börjat skriva självbiografier och till och med fått dem inskickade till bokförlag som gjort böcker utavdom.
förut, när jag var några år yngre ville jag skriva böcker. och tillochmed bli författare. dom yrkesdrömmarna har jag inte direkt kvar. men nu, ibland skulle jag faktiskt vilja skriva en självbiografi.
så här kanske ett av mina kapitel sett ut? :
Jag låg där i mörkret, i min vanliga säng, kände paniken. en total jävla panik som jag känt många andra kvällar.
Jag låg där i mörkret, i min vanliga säng, kände paniken. en total jävla panik som jag känt många andra kvällar.
tårarna hade tagit slut, för allt för längesedan. dom hade spenderats alla andra kvällar. som denna ungefär.
jag tog fram saxen ur min skrivbordslåda jag hade till höger om mig, skärde sönder mina armar om hopp på att smärtan där inom mig skulle dämpa. men jag kände bara en större panik.
jag tänkte "någongång måste väl ändå den här smärtan ta slut?"
jag tänkte "någongång måste väl ändå den här smärtan ta slut?"
medan alla sov, gick jag upp på övervåningen tog med mig lite sprit och satt mig ner i min säng.
drack några klunkar och sen fick jag och tänka mig på några tabletter jag sparat och lagt undan sedan tidigare, ungefär 8 stycken var dom.
jag hade dom i min hand, jag granskade dom länge innan tanken slog mig att allt skulle vara så mycket lättare om jag bara stoppade dom innom mig, och svepte hela flaskan.
men ändå var det något som stoppade mig. tankar på vad som igentligen motiverade mig till att inte göra det.
som att jag hade två sidor. en sida som skrek på mig att jag skulle göra det, medan den andra viskade "gör det inte". sidan som skrek på mig, överröstade den andra.
jag stoppade dom i munnen och svalde. sen kom den där ångern, precis efter.
men jag kännde ingeting. så jag tänkte "de kanske inte händer något ändå?"
tills det började snurra. bli suddigt. och armarna började domna.
jag föll i en till panik och visste inte vad jag skulle göra. de första som slog mig var "ringa lovisa"
jag försökte övertala lovisa till att inte säga till någon då hon sugit ur mig vad jag gjort.
jag la på och de kännes som bara några sekunder efter då jag hörde ambulansen. och tills jag låg på en bår i helikoptern. jag hade alltid viljat åka i helikopter, men fastspänd på en bår påväg mot akuten var inte de jag drömt om.
nu vill jag aldrig åka helikopter igen.
när jag vaknade på morgonen, kände jag mig lättad. "å gud va skönt det var bara en mardröm"
men när jag såg mig själv liggandes i en sjukhussäng, insåg jag att det var verkligheten.
skulle ni vilja läsa hela min självbiografi ?
skulle ni vilja läsa hela min självbiografi ?
Kommentarer
Postat av: Anonym
ja fortsätt skriv
Postat av: Anonym
verkligen rörande..
Postat av: Annanilsson
Ær hær før dig gumman!!
Vill læsa mer!
Postat av: Anonym
Vill läsa hela !
Postat av: myykrutrök
JAAAAAAAAAAAA!
Postat av: F A N N Y
vill läsa mer!
Postat av: anna
skriv meeer!
Postat av: Linnea
Fortsätt skriv! Du är jätteduktig.
Känner igen mig i det du skriver, speciellt det där med ångesten och paniken.
Det är väldigt rörande och det skulle helt klart kunna bli en bok.
Trackback
